Details

Category: Odds and ends

Published: 16 June 2011

To take notes on the different steps involved in making your print can show valuable if you would like to  make a re-print or if you need to track down some info about the print later on.

This is my contribution to bring yet another 'print record' sheet to the web. This one is tailored to my liking and to fit my needs. The sheet can be downloaded using the link below. Feel free to use is as appropriate. Comments and suggestions for improvements are most welcome!

Details

Category: Odds and ends

Published: 14 October 2009

Med en digitalkamara får man som bekant ett överflöd av meta-information inbakad i varje bildfil. När man fotograferar med film är det mer sparsmakt. Nedan bifogar jag ett 'exponeringskort' som jag konstruerat för att enkelt kunna göra anteckningar när jag fotograferar 120-film (15 rutor). Kanske att även någon annan kan få nytta av detta kort? Tips på justeringar mottages gärna!

Details

Category: Odds and ends

Published: 10 October 2009

I många fall brukar det gå bra med testremsor där liknande delar av ett motiv exponeras i ett antal prov-steg:

Figur 1: Testremsor längs ett större område.

I detta fall är det enkelt att göra testremsor, exv genom att flytta en kartongbit över fotopappret. I vissa fall vill man hellre bestämma lämplig exponering för ett snävt avgränsat högdagerområde:

Figur 2: Testremsor för ett och samma område

I sådana här  fall blir det aningen mer komplicerat att göra testremsor. Jag har tillverkat en hållare för att göra arbetet lite smidigare.

Figur 3 : En enkel hållare i kartong är ett perfekt hjälpmedel för att testa olika exponeringar av ett snävt område i motivet.

Konstruktion

Hållaren är tillskuren från överbliven passpartout-kartong. Kartongen är formstabil, lagom tjock och har dessutom en svart och en vit sida, perfekt. Konstruktionen består av en bottenplatta, en urskuren mellan-ram och ett lock. Bredden på min konstruktion är avpassad så att ett 13x18cm papper får plats under locket. Längden är avpassad så att samma 13x18cm papper kan skjutas uppåt och nedåt i hela dess längd. I locket har jag skurit ur en öppning som är ca 3cm bred. I mellanramens kant har jag skurit ur sex stycken "index-hörn" med 3 cm mellanrum. Storleken på hörnen är avpassade så att pekfingret lätt kan "hoppa" mellan. De olika kartongbitarna limmade jag ihop med kontaktlim. Ett bommulsband fick tjänstgöra som gångjärn; även detta limmades fast med kontaktlim.

Användning

Hållaren placeras på avmaskningsramen och justeras så att dess öppning ligger över det område på motivet som man vill provexponera. Nu är det bara att lägga i ett fotopapper längst upp i hållaren, stänga luckan och göra den första exponeringen. Därefter öppnar man luckan, lägger ett finger på fotopappret och intilliggande finger i första indexhörnet. Därefter skjuter man pappret "ett snäpp" nedåt och gör nästa exponering. Tack vare index-hörnen är det lätt att känna hur långt man skall flytta pappret mellan varje exponering.

Ursprungsidén till denna hållare har jag hämtat ifrån boken "Way Beyond Monochrome".  Här visar jag min anpassade konstruktion.

Details

Category: Odds and ends

Published: 10 October 2009

Jag har alltid tyckt att det är lite pilligt att linda upp film på framkallningsspolen, specielt när det gäller 120-film. När jag vid ett tillfälle skulle linda upp två 120-filmer på samma spole samtidigt kände jag att jag behövde något hjälpmedel. Efter en del funderingar kom jag till en lösning...

Konstruktion

I mina gömmor hittad jag en bit överbliven akrylplast. Dessutom fann jag fyra stycken fjädrar med en diameter som precis passade in i filmspolen. Ur akrylplasten kapade jag till två gavlar och en bottenplatta. Jag skrivade ihop bitarna, men det går säkert lika bra att limma. Jag borrade därefter fyra hål i gavlarna och gängade så att jag kunde skruva in fyra skruvar. På skruvarna sköt jag sedan på fjädrarna. Jag borde nog limma fast fjädrarna på skruvarna, men jag har inte haft tid till detta ännu. Det har funkat bra ändå.

Använding

Att använda "filmladdaren" visade sig vara enklare än vad jag först trodde. Tack vare att fjädrarna fjädrar undan så kan man enkelt, i totalt mörker, först föra in spolen över ena fjädren och sedan snäppa dit fjädern på motstående sida. Detta kan man göra med en hand om man så önskar. Jag brukar dock göra så att jag sätter fast filmspolen i dunkelt ljus. När jag sedan har totalt mörker så drar jag fram skyddspappret så att filmen kommer fram. Jag river av pappen och skjuter in filmen i framkallningsspolen. Detta kan jag göra med mina bägge händer, eftersom filmspolen sitter fast i riggen. Sedan är det bara att linda in filmen i framkallningsspolen. När jag gör detta har jag nu två händer till förfogande att kontrollera att allt är ok. Fjädrarna gör att filmen inte frestas onödigt även om man darrar på handen eller i bland rycker till lite extra. När man laddar in två filmer samtidigt har man god kontroll på var de bägge filmspolarna befinner sig och man kan relativt enkelt tejpa ihop filmändarna innan man lindar på den andra filmen.